Fototips

Sidan

Bilder från sidan kan bli väldigt snygga fotografiskt sett, men är tyvärr ofta en dålig vinkel ur bestämningssynpunkt. Ofta ser man inte tillräckligt av varken kroppsbyggnad eller teckningar och det kan bli svårt att ens komma så långt som till korrekt familj. Om det alls är möjligt att bestämma en spindel från sidan så ser man ändå samma karaktärer bättre uppifrån eller snett uppifrån eller rentav underifrån. Det finns ett undantag där sidbilder kan vara bra, och det är om sidvinkeln gör det möjligt att ta en riktigt skarp bild av hanens parningsorgan (mer om detta längre ner) men även då får man gärna ha en bild uppifrån eller snett uppifrån också... 


Två bilder på större husspindel (Eratigena atrica). På vänstra bilden rakt från sidan syns färre karaktärer än på den högra som är tagen snett uppifrån, här syns t.ex. teckningen och de för familjen typiska långa spinnvårtorna.

Underifrån

Underifrån är ibland till stor nytta, ibland inte till nytta alls. Framför allt är det bra om spindeln är en hona och man ser parningsorganet tydligt, men även om man inte gör det kan en underifrånbild ibland vara ett bra komplement till en uppifrånbild..


En grupp där undersidan är viktig, oavsett om man ser parningsorgan eller inte, är ett par släkten i familjen käkspindlar (Tetragnathidae), Tetragnatha och Metellina. Där finns arter som är så lika att det är mycket svårt att skilja dem säkert på enbart ovansidan, men där de ibland går att skilja på undersidans teckningar. Men uppifrånbilden är ändå bra att ha den också!

Mässingssträckspindel (Tetragnatha extensa) är en av våra vanligaste sträckspindelarter. Den kan skiljas från andra arter i släktet på undersidan, även de som är mycket lika på ovansidan. I det här fallet räcker det med den ljusa triangelformade teckningen på sternum, för andra sträckspindlar  har man ofta nytta av teckningarna på bakkroppens undersida.

Parningsorgan

Parningsorganen är det man ofta använder för att göra säkra artbestämningar av spindlar i professionella sammanhang. Det man tittar på är strukturer hos hanens pedipalp och honans epigyn (se förklaring av detta under vanliga frågor). De här organen är förstås ganska små på djur som redan är små, och kan därför vara svåra att ta tillräckligt skarpa bilder på (för här behöver bilderna verkligen vara skarpa och man behöver komma väldigt nära!). Men det är inte omöjligt. För större arter kan de här strukturerna ibland vara så tydliga  att man klarar sig med en handlupp, eller rentav blotta ögat i ett litet fåtal fall, och då går det självklart också att ta tillräckligt bra bilder på dem (även utan makroobjektiv). Tar man bilder som man ska lägga upp på internet, t.ex. för att ställa en fråga i en facebookgrupp, är det väldigt viktigt att beskära dem! Det är små strukturer man tittar på och om bilden visar t.ex. hela bakkroppens undersida kommer man ofta inte nära nog för att se det man behöver även om bilden är skarp. Parningsorganet bör helst mer eller mindre fylla bilden - det ligger en hel del foton på internet på spindlars parningsorgan, sök gärna och titta på bilder för att ha en uppfattning om vad man behöver se.


Honans epigyn är enklast ur fotosynpunkt, förutsatt att man kommer åt att ta en bild underifrån. Det sitter på bakkroppens undersida ganska nära framkroppen och kommer man åt att ta en bild underifrån kan man gärna försöka fokusera på det här området. Helst bör bilden vara rakt underifrån eftersom en bild tagen i vinkel kan försvåra rejält eller till och med göra bestämning omöjlig.


Hanens pedipalp är svårare eftersom man behöver se strukturerna inuti uppsvällningen på palpens yttersta led, och det kan vara svårt att komma åt. Man behöver antingen en bild på palpens undersida (som ofta inte är vänd neråt då spindeln gärna viker palpen nedåt-inåt kroppen, så det räcker inte att ta en bild underifrån och hoppas på det bästa), eller också en bild rakt från sidan. 


Med detta sagt är det inte alltid möjligt att göra en säker bestämning ens efter en skarp bild av parningsorganen. Ibland behöver man vrida och vända och peta och pilla en del för att se det man behöver se, speciellt vad gäller hanarnas pedipalper, vilket man inte kan göra på ett foto (men kan man ta några olika bilder i olika vinklar av palpen kan det ju hjälpa). Honans epigyn är lättare att se tillräckligt av på ett foto och är det bara skarpt nog och taget rakt underifrån räcker det ofta, men i vissa fall behöver man peta lite (t.ex. hos spindlar med mycket hår) eller preparera fram de inre delarna av epigyn, och då hjälper förstås ingen bild tagen på en levande spindel...

Epigyn (vänster) hos hona av Amaurobius erberi (höger).

Film är trevligt på många vis, men inte just i artbestämningssyfte. Att se de detaljer man behöver för artbestämning på rörlig bild är ofta svårt, och om filmen inte är VÄLDIGT bra (proffsnivå) så räcker den sällan för en säker artbestämning tyvärr. Skärpan är helt enkelt sällan bra nog och fokus på fel ställe (och skakningsoskärpa gör ofta att även en stillasittande spindel inte är stilla nog). Även en suddig och ganska dålig mobilbild är tyvärr ofta bättre, ofta går det inte ens att bestämma arter som även på ett sämre foto hade varit helt självklara. Så om du vill filma en spindel som du vill ha artbestämd - ta några stillbilder också som komplement! Inte fel att ta det för vana om du gillar att filma...