Vetenskapliga namn och spindelsystematik

- så funkar det

Det här med vetenskapliga namn är något många är ovana vid och de upplevs ofta som svårförståeliga. Vi biologer och andra som håller på med arter föredrar däremot ofta vetenskapliga namn eftersom de dels ger mer information (även när du inte är förtrogen med arten det gäller), dels för att de är desamma överallt både i Sverige och övriga världen så det uppstår sällan förvirring om vilken art som faktiskt avses (länk till Artdatabankens lista över svenska artnamn på spindlar finns under länkar). Här kommer en lathund till hur vetenskapliga namn fungerar, och lite information om spindlarnas taxonomi och systematik.

Behöver jag kunna latin?

Nej! Du behöver inte förstå betydelsen av vetenskapliga namn för att få ut mycket information från dem! Namnen är inte ens alltid latin annat än i betydelsen att de följer latinska grammatikregler: Det är inte ovanligt att man använder låneord från diverse språk, eller personnamn, när man namnger arter. Reglerna för hur namnen ska skrivas säger att inlånade ord språkligt ska behandlas som om de vore latin, men de behöver alltså inte ha någon faktisk betydelse på latin. Som exempel kan nämnas hoppspindeln Bagheera kiplingi eller jättekrabbspindeln Heteropoda davidbowie.

Därmed inte sagt att namnens betydelse inte kan vara till nytta eller åtminstone intressanta, och att förstå dem gör dem om inte annat kanske lättare att komma ihåg - men det som verkligen är viktigt är att namnet oavsett betydelse ger information om var du befinner dig i den systematiska indelningen, dvs hur just den här arten släktmässigt förhåller sig till alla andra. Det här ser man inte i ordens betydelse, utan på hur namnet skrivs.

Det är därför i alla sammanhang där vetenskapliga namn används viktigt att skriva dem korrekt! Är det något enda du ska lära dig om vetenskapliga namn så är det just hur de skrivs och vad detta kan tala om för dig. 

Systematik och taxonomi

Är två ord man stöter på i samband med namngivning och beskrivning av arter. Förenklat syftar taxonomi på vetenskap som beskriver vad som utmärker en art så att den kan skiljas från andra arter. Inom taxonomin bl.a. klassificerar och namnger man arter. Systematisk vetenskap handlar om att beskriva arternas evolutionära sammanhang, som släktskap och hur och när de utvecklats till olika arter, släkten osv. Ofta används dock termerna mer eller mindre synonymt.

Det system som används för att klassificera arter skapades av Carl von Linné (även om han i sin tur influerades av andra system) på 1700-talet. Linnés indelningar har reviderats i efterhand för att bättre stämma överens med senare rön om hur arter faktiskt är släkt, men själva systemet för namngivning och indelning är i stort sett detsamma. Alla arter kan sorteras enligt det här systemet. Här handlar det ju om spindlar, men vi börjar med att ta oss själva som exempel för att använda en art där flera av namnen på de olika nivåerna (olika taxa) kanske är mer välbekanta:

Domän: Eukaryoter (flercelliga organismer)

Rike: Djur

Stam: Ryggsträngsdjur

(Understam: Ryggradsdjur)

Klass: Däggdjur

Ordning: Primater

Familj: Hominider

Släkte: Homo, människor

Art: Homo sapiens

(Underart: Homo sapiens sapiens)

Och nu när vi vet var vi själva finns i systemet och på vilka nivåer vi separeras från andra organismgrupper så tar vi ett spindelexempel också, vår vanliga korsspindel (Araneus diadematus). Jämför gärna med människans systematik ovan och se var våra utvecklingslinjer går isär! I princip kan sägas att ju längre ner i listan namnen är gemensamma, ju närmare släkt är de organismer man jämför. 

Domän: Eukaryoter (flercelliga organismer)

Rike: Djur

Stam: Leddjur

(Understam: Palpkäkar)

Klass: Spindeldjur

Ordning: Spindlar (egentliga spindlar)

Familj: Hjulspindlar

Släkte: Araneus

Art: Araneus diadematus

I det här exemplet går vi isär redan när vi kommer till stam, där människan tillhör ryggsträngsdjuren medan spindlarna tillhör leddjuren. Hade vi använt en insekt som exempel hade även den skilt sig från oss människor på stam-nivån, medan den hade skilts från spindlarna på understam-nivån. Om vi hade jämfört med en lockespindel hade den skilts från spindlarna på ordning-nivån.

I Sverige finns fyra ordningar i klassen spindeldjur: Kvalster, klokrypare, lockespindlar och spindlar (med viss reservation för om kvalster ska vara en ordning eller flera). En lockespindel är alltså inte en spindel, även om den tillhör spindeldjuren. Samma klass, olika ordningar (och utomlands finns fler spindeldjursordningar än så här). Hos spindlarna finns också en ytterligare uppdelning i tre underordningar, varav alla svenska arter utom en (tapetserarspindel, Atypus affinis) tillhör samma.

Ordningarna delas sedan in i olika familjer, t. ex. hjulspindlar, hoppspindlar och vargspindlar m. fl. inom ordningen egentliga spindlar. Familjerna delas in i släkten, t.ex. Araneus, Larinioides, Araniella m. fl. inom familjen hjuspindlar. Släktena delas in i arter, t.ex. korsspindel (Araneus diadematus), kvadratspindel (Araneus quadratus) och ruterspindel (Araneus sturmi) m.fl. inom släktet Araneus.

Om namngivningen av djuren

Den vetenskapliga namngivningen för djuren utgår från tionde upplagan av Linnés Systema Naturae - utom för spindlarna där namngivningen istället utgår från Carl Clercks Svenska spindlar. Detta är helt unikt för spindlarna som djurgrupp och innebär att namnen på några av våra allra vanligaste svenska spindelarter (bl.a. korsspindel) är de äldsta giltiga vetenskapliga djurnamn som finns! Nya namn tillkommer ofta: Det upptäcks inte bara nya arter som behöver klassificeras och namnges, utan det är också vanligt att vetenskapliga namn ändras (t.ex. om nya studier visar att en art hör hemma någon annanstans i systematiken eller om fler indelningar av t.ex. en familj eller släkte behövs). Detta är bra att komma ihåg när man läser bestämningslitteratur: Ju äldre bok, desto större risk att det skett taxonomiska förändringar som gjort att namn ändrats sedan boken kom ut.

Hur namngivningen görs regleras i ett internationellt regelverk, International Code of Zoological Nomenclature, ICZN (se hemsidan för mer information). För spindlarna finns också en "World spider catalogue" som följer taxonomiska förändringar, är man det minsta osäker på vilket namn man ska använda på en spindelart (t.ex. om man sitter med äldre bestämningslitteratur där namnen kan ha ändrats) så brukar man kunna utgå från att det som står i denna katalog är allmänt accepterat. För svenska arter kan man också gå till ArtDatabankens artfaktasidor för taxonomisk information och för att kolla upp namn på svenska arter (mer överblickbart än World spider catalogue där hela världens arter finns). 

Skrivreglerna:

När vi läser ett vetenskapligt namn som inte är på svenska i en text så är det oftast de lägre nivåerna det handlar om: arter, släkten, familjer eller i mer sällsynta fall ordningar. Det gäller även i Facebookgruppen Spindelnätet och i de flesta sammanhang där det handlar om småkryp på nätet, så det är på dessa nivåer jag koncentrerar mig när jag skriver detta. Om man tittar i listan ovan kan man lägga märke till vissa skillnader i hur namn på olika nivåer skrivs - och detta är viktigt!

Generellt gäller att vetenskapliga namn styrs av egna skrivregler som gäller internationellt över alla språkgränser. De påverkas inte av olika språks skrivregler, och man ska vara mycket försiktig med stilmässiga val (man kan t.ex. inte kursivera ett namn eller låta bli att kursivera ett namn bara för att det ser snyggare ut eller blir tydligare i texten, för kursivering i det här sammanhanget har i sig en betydelse!).

Namn på familj, ordning, klass, stam, rike, domän (alla nivåer från familj och uppåt, inklusive underfamiljer) skrivs alltid med stor begynnelsebokstav och aldrig kursiverat (det finns inga regler för fetstil, så det betyder inget här - det är ett eget val jag gjort för att tydliggöra, bara så ni vet).

Namn på släkten skrivs alltid med stor begynnelsebokstav, och alltid kursiverat. T.ex. Araneus.

Namn på arter är alltid tvådelade och består av släktnamnet följt av ett artnamn/artepitet, (t.ex. Araneus diadematus). Det sista ordet i det tvådelade namnet är alltså inte namnet på arten, det är hela kombinationen av två ord som är namnet på arten. Det tvådelade artnamnet skrivs alltid med stor begynnelsebokstav i släktnamnet (första ordet i artnamnet) men liten bokstav i artepitetet (andra ordet i artnamnet), och hela namnet skrivs alltid kursiverat.

LÄS DET SISTA STYCKET IGEN. GLÖM DET ALDRIG!

Kan du det som står i det sista stycket ovan om hur man skriver artnamn så har du kommit långt! Artnamn är de vetenskapliga namn man oftast ser i text, och de som man oftast ser felskrivna. Detta är farligt eftersom artnamnet när det skrivs korrekt ger viktig information, men annars kan bli missvisande.

Det tvådelade artnamnet

Till att börja med är artnamnet tvådelat (jag vet att jag upprepar mig, men det är viktigt), och artnamnet är unikt för arten (dvs bara en enda art i världen heter Araneus diadematus). Alltså, bara kombinationen av dessa två ord är unik för arten - inget av orden var för sig är det! Det är därför det är viktigt att komma ihåg att namnet på arten alltid består av två ord. I zoologisk namngivning får man lov att kalla det sista ordet i namnet för antingen artepitet eller artnamn, men jag undviker helst termen artnamn i den här betydelsen eftersom det blir så förvirrande när hela det tvådelade artnamnet också heter artnamn (inom botaniken rör man inte till det så utan skiljer på artnamn (hela namnet) och artepitet (sista ordet i namnet). Så i den här artikeln gör jag så, använder jag alltid artepitet för sista ordet i det tvådelade artnamnet, och artnamn enbart för hela det tvådelade artnamnet.

Släktnamnet är inte unikt för arten, för det omfattar alla arter som ingår i släktet Araneus. Om vi menar just arten korsspindel kan vi därmed inte kalla den bara Araneus, för i så fall menar vi inte bara den arten utan hela släktet med alla arter som ingår i det.

När man skriver ett artnamn många gånger, t.ex. i en artikel eller en facebookdiskussion, kan man för enkelhetens skull förkorta släktnamnet och t.ex. skriva A. diadematus istället för Araneus diadematus. MEN eftersom man sällan kan vara säker på att alla läsare automatiskt vet att A. syftar på Araneus om man inte talat om det, så är det en bra grundregel att aldrig förkorta om man inte tidigare i sammanhanget skrivit ut hela namnet och därmed klargjort vilken art det handlar om. För den som inte känner till just arten korsspindel men är bekant med släktet ger också släktnamnet viktig information då arter i samma släkte ofta har mycket gemensamt (eftersom de är nära släkt).

Artepitetet är inte unikt för arten och ska aldrig användas ensamt! Artepitetet, det sista ordet i artnamnet, är ett ord som lagts till släktnamnet för att skilja arten från de andra i samma släkte. Det är inte unikt annat än inom släktet, dvs det får bara finnas en enda art i släkte Araneus med epitetet diadematus men det finns inget som hindrar att arter i andra släkten också heter diadematus. Rent teoretiskt kan det alltså finnas en diadematus i varje släkte av alla levande organismer i världen! Och det är inte alls ovanligt att det faktiskt finns flera arter med samma artepitet - vissa ord, ofta sådana som beskriver en utseendekaraktär som färg, hårighet m.m., eller miljön där arten lever (i vatten eller skog t.ex.) är väldigt vanligt förekommande, finns i många olika organismgrupper och kan hittas upprepade gånger även inom samma ordning (t.ex. spindlarna). 

Så ett artepitet kan aldrig stå för sig själv utan måste alltid användas i kombination med släktnamnet! Detta slarvas det ofta med och det må vara hänt i ett internt sammanhang där det tidigare i en diskussion gjorts klart vilken art det handlar om - men korrekt är det inte, och man bör vara försiktig och hellre använda hela namnet (eller med förkortat släktnamn) en gång för mycket än en gång för lite.

Artepitetet skrivs ALLTID med liten begynnelsebokstav. Detta slarvas det mycket med t.ex. på internet - gör inte det! Det är detta (tillsammans med att artepitetet aldrig får stå ensamt) som skiljer artepitetet från namnen på alla högre nivåer. Ett problem här är autostavning som byter en liten begynnelsebokstav till en stor efter en punkt - vilket ställer till det vid förkortningar av artnamn, så att A. diadematus (rätt) blir A. Diadematus (fel).

Och vad gäller att använda förkortade släktnamn - om det finns arter med samma artepitet i olika släkten som börjar på samma bokstav (säg t.ex. Araneus och Araniella) så kan det förstås uppstå sammanblandningsrisk, vilket är ännu en anledning att vara noga med att aldrig använda förkortade släktnamn om man inte tidigare klargjort vilket släkte det är frågan om.

sp. och spp.

Detta är förkortningar man ofta ser där sp. är en förkortning av species (art), och spp. syftar på plural av sp. (flera arter). Dessa förkortningar ska inte kursiveras. Förkortningen sp. används när man är osäker på arten men vet släktet, då kan man skriva t.ex. Araneus sp. om man vill understryka att man syftar på en enskid art och inte på hela släktet Araneus. Och spp. är praktiskt om man diskuterar något som gäller ett antal arter i ett släkte men kanske inte alla (för om man nöjt sig med släktnamnet hade man ju syftat på hela släktet). Alltså: Araneus sp. syftar på en ospecificerad art i släkte Araneus, medan Araneus spp. syftar på två eller flera ospecificerade arter i släkte Araneus.

Man ser ibland sp. även efter högre nivåer, t.ex. Araneidae sp. (en art i familjen hjulspindlar) eller Araneae sp. (en art i ordningen egentliga spindlar). Detta är korrekt, men man bör vara försiktig med det i sammanhang där läsaren inte kan förmodas vara förtrogen med gruppen! Dvs vet att det är en familj, ordning eller vad det nu kan vara som det handlar om, eftersom förkortningarna oftast används efter släktnamn och därmed också lätt kan förutsättas syfta på ett släkte om man inte är bekant med namnen och vet vad som är vad. I synnerhet eftersom alla namn på nivåer högre upp än släkte skrivs likadant (okursiverat och med stor begynnelsebokstav), dvs skrivsättet talar inte om vilken nivå vi befinner oss på förutom att vi är över släktesnivån (och inte ens det på Facebook, där det sällan kursiveras).

Varför vara noga med skrivsättet?

Det tvådelade artnamnet (liksom släktnamnet, även när det står ensamt) skrivs alltid kursivt (och med stor bokstav i släktnamn, aldrig i artepitet), medan namn på högre systematiska nivåer skrivs med stor bokstav men icke-kursivt. På Facebook var det från början omöjligt att alls kursivera, och när jag skriver detta kan man fortfarande inte göra det i kommentarer även om det går i inlägg. Det är också svårt att kräva i fb-sammanhang att man kursiverar ens där det är möjligt, eftersom det ligger i sociala mediers natur att det ska gå snabbt och enkelt att skriva något. Men det är synd eftersom kursiveringen i sig ger viktig information. Kursiveringen talar om att du befinner dig på släktesnivån (om det är ett enda namn) eller artnivån (om det är ett tvådelat namn). Som tur är märks det ju när man använder ett tvådelat namn ändå att det är ett artnamn det är frågan om, däremot kan man ju lätt blanda ihop ett släkte med högre taxa som t.ex. familj om man inte är förtrogen med namnet. Och det ökar ytterligare risken att missförstånd uppstår när man dessutom slarvar med artnamnen och använder artepitetet ensamt.

Korrekt skrivet talar alltså sättet vi skriver ett vetenskapligt namn om för läsaren vilken systematisk nivå vi befinner oss på, till skillnad från svenska namn. För den som inte är bekant med arten kan man inte veta om namnet korsspindel syftar på en enda art eller om det finns flera korsspindlar (det är ganska vanligt att tro det, eftersom korsspindlar är så variabla i utseende). Det vetenskapliga namnet Araneus diadematus klargör däremot direkt att det syftar på en enda art i släkte Araneus. Detta gör det också lite extra viktigt att vara noga med vad man menar på just Facebook eller i andra sammanhang där man inte kan eller förväntas kursivera, eftersom man tappar information när man inte gör det. Och det ska förstås också sägas att man heller aldrig får kursivera namn på grupper över släktesnivå (familj, ordning osv)!

Över släktesnivån har vi inte lika mycket hjälp av skrivsätt eftersom allting där skrivs ickekursivt och med stor begynnelsebokstav. Men lite hjälp har vi vad gäller familjer om man kommer ihåg att vetenskapliga familjenamn som regel slutar på -idae.

Detta är det viktigaste att veta vad gäller vetenskapliga namn. Skriv dem rätt och kom ihåg vad skrivsättet betyder så räcker det långt, både för dig själv och för de som läser det du skriver!

Svenska artnamn

Alla svenska spindelarter har sedan 2013 officiella svenska namn, framtagna av ArtDatabanken. Vissa namn har ändrats eller kommit till efter det. 

ArtDatabanken driver Svenska artprojektet på uppdrag från regeringen med målet att kartlägga och informera om svenska arter, och i detta ingår även att alla arter ska ha svenska artnamn och att de namnen ska vara normerande i allt som publiceras av Artdatabanken. Rent praktiskt finns en namnkommitté vid Artdatabanken som ansvarar för att namn tas fram och sedan beslutar och fastställer namnlistor. Juridiskt finns inget tvång att använda de här namnen (det finns inte för vetenskapliga namn heller), men det är kutym i alla ens hyfsat seriösa sammanhang att använda korrekta artnamn, och för svenska namn är det de namn som fastställts av ArtDatabanken som i första hand bör betraktas som norm, t.ex. i Spindelnätet.

Namnen publiceras på ArtDatabankens Artfakta, och en namnlista med både svenska och vetenskapliga spindelnamn finns även publicerad på ArtDatabankens hemsida tillsammans med listor för andra artgrupper, däribland lockespindlarna. Namnen på listan stämmer inte alltid med vad man hittar på internet eftersom det figurerar en del gamla, inaktuella namn där på arter som redan hade ett eller ibland flera svenska namn när listan gjordes 2013. Många av de arter som redan hade svenska namn fick behålla dem (t.ex. korsspindel), men vissa namn har ändrats och då är det det som finns här och nu i Artfakta som är det korrekta.

Det finns inga skrivregler för svenska artnamn förutom en, som det ofta slarvas med: Svenska artnamn skrivs med liten begynnelsebokstav (om namnet inte står i början av en mening). Det här är inte en speciell regel specifikt för artnamn, utan utgår från svenska spårkets skrivregler: Stor bokstav används bara för egennamn, vilket förutom personnamn inkluderar namn på geografiska platser, företag, böcker, filmer med mera - men inte biologiska artnamn.

Så här ser de svenska skrivreglerna ut för närvarande, men dessa är förstås alltid föremål för pågående diskussion och förändring så det kanske ändras framöver. Intressant är att detta att skriva artnamn med stor bokstav är en ovana som blir allt vanligare, men som inte är konsekvent: Arter/underarter som upplevs som väldigt vanliga och vardagliga skrivs oftast med liten bokstav, men sådant man kanske inte ser eller pratar om dagligen ser man ofta med stor. Dvs det är fortfarande ovanligt att man ser stor bokstav i namn som Hund och Morot, medan man oftare ser det i namn som lövgurkspindel och förnaklokrypare. Men det är precis samma regler som gäller för hund och morot som för lövgurkspindel och förnaklokryparel: Liten bokstav, utom i början av mening!

Överkurs: Auktor

Detta tar jag upp bara för att man ibland ser ett personnamn som inte skrivs kursivt efter det vetenskapliga artnamnet i texter (mest i mer vetenskapliga sammanhang) och någon kanske undrar över detta. T.ex. Araneus diadematus Clerck. Clerck är i det här fallet namnet på auktorn - den som beskrivit arten och gett den dess vetenskapliga namn. Namngivningsreglerna (ICZN) rekommenderar att auktorn anges åtminstone första gången man använder namnet på det taxa det gäller i en skrift (men detta slarvas det ofta med utanför de systematiska och taxonomiska vetenskaperna, och man ser det ytterst sällan i ickevetenskapliga och informella sammanhang). Inom zoologin används ofta bara efternamnet på auktorn, men man kan också se efternamn och initialer ibland. Om auktorsnamnet står inom parentes betyder det att arten omklassificerats (t.ex. bytt släkte och därmed fått ett nytt namn). Då sätter man ursprungsauktorn (som först beskrev arten) inom parentes och den som omklassificerade den efter parentesen. Detta betyder att det inte är korrekt att skriva Araneus diadematus (Clerck), även om man tycker att det ser tydligare ut med en parentes än att sätta namnet direkt efter det vetenskapliga - för parentesen har i det här sammanhanget en betydelse! Ibland följs auktorsnamnet även av ett årtal som då syftar på när arten beskrevs, t.ex. Araneus diadematus Clerck, 1757.

Överkurs: Vad är vitsen med vetenskapliga namn, och på latin dessutom?

Förutom att sättet att skriva namnet ger information som man inte får från svenska namn, finns det fler fördelar än så med vetenskapliga namn.

Anledningen till att namnen är på latin (eller latinifierade ord på andra språk) är förstås att på den tid då systemet för namngivning skapades av Linné var latinet det gemensamma språk alla med någon form av högre utbildning kunde i Europa, oavsett var man kom ifrån. Så internationell kommunikation fördes på latin och vetenskapliga publikationer gavs främst ut på latin. På 1700-talet var det internationella utbytet och kommunikationen mellan forskare minst lika viktigt som nu, men om man kommunicerar med folk i andra länder om arter så blir det väldigt viktigt att vara säker på att man menar samma art. Hur vet jag som svensk att den garden spider en brittisk kollega skriver om är samma art som jag kallar korsspindel?  Även om det finns en bild kan man inte alltid vara säker vad gäller många arter, och ännu rörigare blir det med arter som det egna språket inte har något namn på alls (vilket ofta är fallet med utländska arter, och som vi i Sverige nyligen börjat lämna tack vare Artdatabankens artprojekt, men ännu inte är helt i hamn med).

Och på 1700-talet hade man inte bara det här problemet när man kommunicerade internationellt, utan även inom landet då olika dialekter skilde sig mer än idag och olika delar av landet (ibland även olika byar som låg ganska nära varandra) kunde ha olika namn på samma djur. Och enskilda arter av småkryp som spindlar hade ofta inga egna namn alls. Dessutom kunde det finnas flera namn parallellt på samma art, eller gemensamma namn för flera arter som inte ens är särskilt närstående systematiskt (ibland är det fortfarande så, jämför t.ex. användningen av namnet långben för både lockespindlar, dallerspindlar och harkrankar). Så att ha officiellt fastslagna namn som gäller internationellt oavsett språk var viktigt, både på 1700-talet och idag.

Då det begav sig var det självklart att namnen skulle vara på latin, och idag hade det nog varit ett alltför stort arbete att ändra alla till ett annat språk. Och vilket skulle det vara i så fall...?